www.idatallhed.se - Angel Wing Heart

Att först bli mobbad, och sedan se någon annan mobbas! :(

Inlägget publicerades den 2017-02-17 kl: 12:51:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
I dagens samhälle, likt hur de förmodligen i stort sett alltid varit, så ansträngde sig många hårt för att vara populär. Man strävar efter en osund och orimlig perfektionism. Om man är omtyckt av andra så mår man bra, man drabbas inte av motgångar som mobbning eller trakasserier.. Det är i alla fall vad man tror när man vilt förtvivlat strävar efter något man egentligen aldrig kan bli: perfekt!

Jag har inte varit opopulär i skolan, tvärt om skulle jag nog vilja påstå! Men har jag varit skonad från smärtan av mobbning för det? Nej!

Idag är jag vuxen och är omgiven av nära och kära som har barn i skolan, jag är omgiven av det giftet som så många drabbas av; Mobbning! Jag tvingas stå bredvid och se hur någon annan förstörs av de som pågår i skolan, jag tvingas kämpa för att få någon att förstå sitt eget värde. Att se hur andra tvingas kämpa för att ens orka vara i skolan, eller att höra någon annan uttrycka att de värsta med att vara i skolan är att man måste ha rast, de har fått mig att minnas hur man själv kunde känna. Inget barn ska behöva se rasten som de värsta med skolan! Ett barn ska kunna längta till rasten för att få vara med sina vänner.

När jag gick i årskurs 6 så drabbades jag av trakasserier, trots att jag till synes var omtyckt. Och med det vill jag försöka lyfta fram att inte ens den till synes populära tjejen behöver ha de så mycket lättare än den till synes töntiga tjejen. Lyfta fram att dem där strävan efter att vara cool, snygg, smal eller rolig är förgäves! för i slutänden så är det inte hur andra ser på dig som räknas för att du ska må bra, de är synen man har på sig själv. Men när man får kämpa varje dag för att inte visa hur man mår av andras handlingar, då är de svårt att hitta kärleken man har till sig själv inom sig.

Jag var 12 år gammal när mina så kallade vänner bestämde sig för att putta ut mig från omklädningsrummet ut på skolgården helt naken. Alla som hade rast samlades i flockar runt omkring mig och min dåvarande kille var den som kom för att hjälpa mig. Killarna i skolan tyckte sig också se friheten att plötsligt "snubbla" och ta emot sig mot mig och givetvis mina bröst. Dom hittade många lama ursäkter till att deras händer hamnade där. Folk drog ner mina byxor i korridoren och mina tjejkompisar låste in mig på ett utedass i 3 timmar under en klassfest som var hos en av mina vänner..

..Men dom som egentligen var mest drivande till den pågående mobbningen, de var alla lärare som såg, hörde och visste vad som pågick. Alla lärare som man pratade med men som såg saken som något helt naturligt. Man fick höra saker som att "tjejerna är ju avundsjuk på dig, de är därför dom puttar ut dig naken", "killarna tycker ju om dig, dom är kär i dig, se de som en komplimang".. Jaha, så de var alltså normalt att folk skulle få ta på ens kropp utan mitt medgivande, bara för att jag var söt eller omtyckt? Vilken kärlek eller beundran gör sexuella trakasserier eller hatiska ord till något fint undrar jag då? Hur kan man som vuxen bara förminska en sådan allvarlig situation?

killen med en alkoholiserad förälder var ett så kallat "damp-barn" för att hans ångest på grund av sin situation i hemmet tillät honom att vara lite stökig och uppmärksamhetstörstig på skolan. Tjejen med mycket smink och annolunda kläder var en hora för att hon såg ut så. Tjejen som var väldigt smal hade så klart anorexia, och killen med övervikt var äcklig. Personen med bra betyg var en tönt och den som tjuvrökte bakom skolan var cool. Den som ansågs vara populär blev objektifierad och den som var tystlåten var konstig och ett psykfall.. Så hur vi än ses i andras ögon så tycks det finnas själ till att göra varandra illa.

När jag sedan gick i årskurs åtta så berättade jag till min syster vad som händer varje dag i skolan, för ingen lärare eller vuxen hade i överhuvudtaget brytt sig om att kontakta min mamma, trots att om var väl medveten om allt som hände. Jag berättade för min syster hur folk var och varannan dag ser mina bröst som något att ta på, kommentera eller titta på. Hur jag var och varannan dag fick byxor nerdragna och hur de fick mig att må. Även om jag inte var utstött, så var jag utsatt!

Min syster fick nog av situationen och for till min skola under lunchen. ALLA var i matsalen den dagen eftersom det var palt till lunch, de uppskattades ju av i stort sett alla. Min syster slet tag i min lärare och de mest drivande personerna i dessa trakasserier. Hon gjorde klart för dom att om detta inte slutade så skulle hon personligen se till att dom själv fick sina byxor nerdragna. Hon skällde ut min lärare och uppmanade henne att göra sitt "förbannade jobb".

Efter den dagen så var jag mer eller mindre skonad från alla dessa saker. Min syster kom att bli den största förebilden av dem alla. Men nu befinner jag mig i ett stadie av mitt liv där jag tvingas se någon annan utstå mobbning, jag ser hur unga tjejer och killar gör allt för att bli sedd som "populär och omtyckt" helt omedvetna om att man ALDRIG NÅGONSIN kan gå fri från att möta motgångar.

Föräldrar borde intressera sig mer för hur barnen har de på skolan, borde inte nöja sig med att barnen kort och gott säger "det är bra".. För att sanningen är att just den korta meningen; "Det är bra", är något man gärna säger för att samtidigt försöka intala sig själv om att det är så de är.

Lärare borde ta sina elever på allvar, borde agera för minsta lilla situation. Lärare borde visa tydligt att det ALDRIG är okej att någon annan förminskar den man är. För att trots allt så är skoltiden i stort sett 50% av hur man spenderar sin tid när man växer upp. Det är där man bygger grunden för vem man blir och hur man ser på sig själv. Lärare och andra vuxna på skolan ska vara som ens extra förälder, den som lär en rätt och fel under tiden man är i skolan. Den som lär en att värna om dom man har omkring sig.

Att behöva se att någon man älskar drabbas av mobbning nu, och att kämpa för att bevara denna persons självbild, medans andra kämpar för att rasera den; Det är fruktansvärt! Vad kompisar säger och vad som sker i skolan är faktiskt av stor betydelse i den åldern, och det är lärarnas skyldighet att göra allt dom kan för att förhindra trakasserier i skolan, dom ska lyssna, ta på allvar och inte förminska de den drabbade känner - för det är att förminska den drabbade personen!

Den som mobbar andra mår kanske inte så bra heller, men i detta fall så ligger mitt lidande hos den som drabbas! ingen annan ska behöva drabbas av andras missnöje.

 

Vila i frid..

Inlägget publicerades den 2017-02-12 kl: 14:29:00
Kategori Dagboken, Ida Tallhed sjunger..., 0 kommentarer
Som ni kunde läsa i mitt förra inägg på bloggen, så skrev jag för en tid sedan en egen version av låten Hallelujah, och efter all respons och feedback på min egen tolkning av låten, så kändes detta dom den största äran av dem alla.. Jag fick frågan om att komma på begravningen och framföra min låt, och en låt till, åt de drabbade i olyckan i Gällivare. Det var tungt men så fint på samma gång. All kärlek till er anhöriga. Varma kramar!  Sov i ro 




Vet inte hur jag ska kunna tacka er..

Inlägget publicerades den 2017-01-13 kl: 17:31:00
Kategori Dagboken, Ida Tallhed sjunger..., 0 kommentarer
Oj vad jag känner att jag glömmer bort min blogg.. Men nu känns det som att det är på plats med en uppdatering! Den senaste veckan har verkligen varit den galnaste någonsin tror jag. Allt började med att det var en tragisk olycka i Gällivare på nyår. Fyra personer omkom, och blan dessa även en 3 årig pojke. Detta fick mig till att känna så oerhört mycket med alla sörjande, så jag satte mig ner, skrev en text, sjöng och spelade in min egen verssion av Hallelujah. Jag samlade mitt mod och la upp den på min facebook, trots att jag gråter när jag sjunger så att sången där av är lite svajig.. Jag vakde att lägga den på min facebook för att jag själv har släkt och vänner i Gällivare. Min förhoppning var att någon kanske känner de anhöriga i denna tragiska olycka, så min låt kunde förmedlas till dom som ett stöd i deras fruktansvärda sorg..

Det jag där emot inte hade räknat med, de var att min låt skulla komma att bli viral och spridas snabbare än ett virus.. Efter sex timmar hade låten redan delats 1000 gånger och setts betydligt fler gånger än så av olika människor. Det haglade in meddelanden och samtal från folk som hade berörts så enormt av min låt.

Jag kände mig helt chockerad och kunde inte riktigt förstå att det skulle bli så uppskattat av så många! Svårt att ta in.. Jag har fått meddelanden där det står saker som att jag är en "lyckans ängel i sorgen", "du sätter ord på det som hela sverige, eller alla som någonsin upplevt sorg känner", "Det här är de vackraste jag hört", "Du är en underbar människa med den finaste själ" ... Förstår ni vilka komplimanger det är? Jag har så djupt berörd och tagen av all respons som jag fått, och helt rligt så vet jag inte riktigt var jag ska stoppa alla fina ord om mig. Svårt att ta in att detta faktiskt händer.

Jag har fått en enorm boost i både självförtroende och i mitt sätt att våga lita på att det jag gör faktiskt är bra, speciellt med tanke på att det jag gjorde tydligt har berört så många trots att min sånginsats inte var något viare med tanke på känslan jag bar när jag skulle förmedla den.



Efter några dagar valde jag att lägga upp låten på youtube också eftersom det efterfrågades. och nu har den även därifrån hunnit delats massor av gånger och har visats över 80.000 gånger. Jag kan inte förstå att detta händer. Dessutom klättrae min låt upp på listan som det fjärde mest populära klippet på youtube! helt galet... <3

Det har utöver det skrivits om mig i tidningar runt om i landet. Ja, bland annat på PT (där det även utsetts till veckans mest lästa artikel), på uppskattat, på viralking, newsner, NSD och även Expressen som enligt mig är dom som gjort de bästa inslaget och som faktiskt skrivit mest info om hur jag ser på saken, mina tankar och känslor..

Jag vill bara få tacka er alla för erat djupaste engagemang, era enormt fina ord och erat fantastiska stöd i min känsla av att hitta modet att dela med mig av fler låtar till er! Det betyder mycket för mig.. Jag uppskattar verkligen era fina ord så otroligt mycket.. och det har lyft mig och min självkänslaoch mitt självförtroende så oerhört mycket. Vet inte hur jag ska kunna tacka er!

Och till er anhöriga: Jag beklagar verkligen er sorg, från djupet av mitt hjärta! Och tusen tack för att även ni tog er tid att skriva till mig och tacka för låten som berört er och gett er stöd i er sorg just nu. Det var det som var målet och därför var det också den finaste bekräftelsen jag kunde få! <3 Jag sänder er all kärlek och styrka för att ni ska klara av detta!






Extremt bra minne!

Inlägget publicerades den 2016-12-12 kl: 20:01:03
Kategori Dagboken, 3 kommentarer
Hela mitt liv så har folk runt omkring mig häpnats av mitt ovanligt detaljrika minne. Jag minns saker tydligt och klart från de att jag i vissa fall bara var knappt 2 år gammal. Jag kan minnas konversationer i detalj och jag minns gamla telefonnummer till vänner jag hade i 7 års ålder. Jag minns exakt vad både jag och min man hade på oss vid första tillfället vi hade skulle komma att ha sex. Jag minns i detalj hur det gick till och vad vi gjorde.. Men att minnas saker som gårdagens middag, de är svårare. Eller att minnas saker man måste komma ihåg att göra, de går också sämre. Undrar om just detta med minnet kan ha med adhd att göra? Verkar som att många med diagnosen delar just detta.
 
Att ha ett minne där man i detalj ser bilder i huvudet av saker man upplevt, de är inte alltid en fördel. För att tyvärr så minns jag även saker som gjort mig illa alldeles för bra och tydligt.
 
Jag minns ofta exakt vad jag gjort när jag ser en gammal bild. Eller minns exakt hur jag mådde och kände mig vid tillfället när bilden togs. Kan minnas vad jag tänkte eller vad jag gick igenom i mig själv just där och då. Minns du också saker så tydligt om du ser en bild av dig själv? En selfie du tagit för, låt oss säga kanske, 10-12 år sedan?
 
 
Här har ni 4 bilder som jag minns exakt när de togs och hur jag kände mig just där och då.. På bilderna är jag 14, 15, 16 och 17 år gammal. Ska berätta lite mer om bilderna i ett senare inlägg! Men berätta för mig, har ni också sjukt bra minne? :)

Fira jul i en husvagn..

Inlägget publicerades den 2016-12-12 kl: 11:47:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
..vore drömmen!
 
Tänka sig att de bara är två veckor fram till jul nu! Lite ofattbart måste jag säga. De känns som att detta vintermörker börjar vara dystert nu. Även om jag njuter av de där myspysiga som juletider medför..
 
Men jag måste ju erkänna att denna kyla, snö och mörka tid får mig att längta desto mer efter att nån gång kunna uppfylla min och min mans dröm om husvagnslivet! Tänk er så mysigt att i just denna tidpunkt på året kunna sätta sig i en mysig husvagn på en fin plats någonstans. Ägna några dagar ute i naturen. Grilla, pimpla, mysa, spela spel i den värmande vagnen som är mysigt pyntad med en bordsjulgran och små julstjärnor. Dricka varm choklad, äta lussebullar och bara njuta av livet.
 
Jag hade med glädje kunnat fira jul i en husvagn. Om inte Lennarts barn var hos oss, så ensam.. Bara han, jag och vår älskade hund!
 
Bara bilden jag får i huvudet av hur mysigt vi hade haft, gör att en enorm värme sprids genom både kropp själ. Känns så fridfullt och underbart!
 
Än så länge är detta bara en dröm, men den dag, då ska den bli sann!
 
Jag skulle nöja mig med en liten husvagn. Behöver absolut inte vara stor alls. Kanske en sån som på bilden här? Eller någon annan av dom som finns på husvagnsreserven :)
 
 
Har du husvagn, eller har du vuxit upp i en familj som varit mycket i naturen, campat, fiskat och sånt?
 
 

Dagens sanning!

Inlägget publicerades den 2016-12-08 kl: 11:26:00
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, 0 kommentarer
 

..Haha..

Inlägget publicerades den 2016-12-07 kl: 21:36:46
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, Tindra och Bamse, 0 kommentarer
 

Min älskade Tindra!

Inlägget publicerades den 2016-12-04 kl: 11:41:02
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, Tindra och Bamse, 1 kommentarer
 

Tindra <3

Inlägget publicerades den 2016-11-11 kl: 22:13:00
Kategori Dagboken, Tindra och Bamse, 1 kommentarer
Min älskade tant. Snart blir hon 10 år gammal..
Tiden går för fort, önskar att tiden stod still ett tag!
Jag älskar henne såååå jävla mycket.
Och visst är hon väl vacker?
 
Frisk, busig och glad. Och inte att förglömma:
världens mest kärleksfulla goding!
 
 

Man blir så glad...

Inlägget publicerades den 2016-11-11 kl: 22:05:21
Kategori Dagboken, Min man ♥, 0 kommentarer
Man blir så varm i hjärta och själ när mannen kommer hem och spontant överraskar med en fin bucket innehållande 20 vackra rosor! Han är så underbar och fantastisk min käraste prins.. 
 
Snart har vi delat 10 år av vårat liv tillsammans och det är dom mest fantastiska 10 åren av mitt liv. Vi har vuxit i oss själva och med varandra, vi har delat goda och dåliga stunder ihop. Gråtit, stöttat, skrattat, varit griniga och älskar varandra i nöd och lust.. Precis allt de vi sa "Ja" till i kyrkan den 17 augusti för lite mer än 8 år sedan!
 
 

Vad är egentid för dig?

Inlägget publicerades den 2016-10-29 kl: 05:54:00
Kategori Dagboken, 5 kommentarer
Föräldrar anser ofta (inte alla, men många) att egentid är när barnen sover eller är på skolan och man får tid till att städa eller se TV en stund. Men på vilket sätt är det egentid att städa? Städa gör man ju inte för sig själv bara, då är de ju fortfarande inte EGEN tid, tid man bara ger sig själv?
 
För mig är egentid viktigt. Tid för att öka mitt eget välmående mellan varven. Tid som får mig att tanka energi. Fylla upp hela min själ och mitt JAG med en extra dos av livsglädje och glöd. Öka mitt eget medvetande om nuet, den tid vi har här på jorden. Leva i ett med naturen, luften jag andas och med mig själv och mitt inre. Andas in nya energier.
 
Att "egentid är överskattat" är nog ett av de talesätt som jag känner är så fel som det bara kan bli, för att om man aldrig fyller upp sig själv med ny kraft, utan påverkan av dagens elektronik eller andra människor, då tar man ju till slut bort majoriteten av den förmåga man har att ge åt andra av sig själv.
 
Om man aldrig fyller på med ny kraft till själen, så glömmer man lätt bort att leva för sig själv också. Med ny kraft så kommer nya möjligheter, nytt sug på att faktiskt leva livet och en ny positiv energi kan få möjlighet att flöda fritt både inom sig själv, utåt och till andra.
 
Jag skulle nog snarare påstå att "egentid är underskattat". Att bara låta dator, telefon, TV och allt sådant ligga orört för en stund och istället bara sätta sig ner och göra ingenting, är så nyttigt.
 
Jag älskar att kunna sätta mig på till exempel en sten ute i naturen, blunda, känna alla lukter som naturen bjuder våra sinnen på, höra hur vinden viner, grenar prasslar och helt enkelt känna hur man bara fylls upp av en ljuv känsla och en tacksamhet till att jag har den äran att leva de liv jag lever. Blicka upp mot himlen, ut över vattnet, se den vackra horisonten.. Sånt ger mig en inte frid och styrka som boostar hela mitt inre jag. Det boostar min förmåga att finnas till för mig själv och dom jag älskar.
 
Att sitta i tysthet och bara suga in ny luft och helt enkelt umgås med enbart mig själv, det är nyttigt! Det är när vi är redo att unna oss egentid på riktigt, som vi också blir redo att leva allt mer i de ögonblick som sker just här och nu. Lyssna inåt! Lyssna på naturen! "Hör din egen själ prata till dig" <3
 
Med att hjälpa sig själv så kan man också hjälpa så många andra i längden!
 
 
 

Intervju med barn..

Inlägget publicerades den 2016-10-24 kl: 03:11:00
Kategori Dagboken, Vilja, Ebba och Thilia ♥, 6 kommentarer

Min syster provade göra något roligt, nämligen intervjua sina barn. Hon ställde ett gäng frågor till dom när den andra inte hörde, sedan jämförde hon deras svar.

 

Så otroligt kul idé :)

 

(V = Vilja 6 år (nästa månad) | E = Ebba 4 år)

 

1. Vad brukar mamma alltid säga åt dig? 

V: Gullunge
E: Maten är klar och jag älskar dig

 

2. Vad gör mamma lycklig
V: Pussar och kramar och när jag säger jag älskar dig
E: Roliga miner, när jag låtsasgråter och du ser jag låtsas. Du brukar du skratta

 

3. Vad gör mamma ledsen?
V: När vi säger dumma saker till andra, när du gör dig illa... och om vårt hus skulle rasa
E: Om någons skulle slå dig eller om du skulle ramla

 

4. Hur får mamma dig att skratta?
V: När du skojas med mig och gör roliga miner
E: När du gör roliga miner

 

5. Hur lång är mamma?
V: Det var en svår fråga, mamma. Får jag räkna hur många cm? (Börjar vid tårna och räknar 1,2,3.....) 37 cm är du!
E:13 lång är du nog

 

6. Vad har mamma för intressen?
V:Måla, kramas, pussas och måla tavlor
E: Ha vackra klänningar och rita

 

7. Vad är mamma bra på?
V: Att rita och rädda mig när jag höll på drunkna
E:Att rita prinsessan Ariel

 

8. Vad är mamma inte så duktig på?
V: Hmmm...... att blåsa in luft luft i en jättejättestor ring för det orkar du inte *finss*
E: Ingen aning... jo, nu kom jag på. Du kan nog inte bygga fönster så bra

 

9. Vad jobbar mamma med?
V: Du är chef nånstans. Med gamla va?
E: Ingen aning, mamma. Lagar du nånting? Rita kanske

 

10. Vad är mammas favoritmat?
V: Kvarg
E: Köttfärssås och spaghetti

 

11. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara då?
V: Ingen aning, en giraff kanske för då når du överallt
E: Jag tror en Zebra

 

12. Vad gör du och mamma tillsammans?
V: Kramas och pussas. Vi brukar ju rita och och mysa.
E: Leker när Vilja är på skolan och bygga pussel

 

13. Vad är likt mellan dig och mamma?
V: Jag är ju som du när du var liten. Jag gör som du och är som du *skratt*
E: Vi är bäst, ingen protest *fniss*

 

14. Vad är olika mellan er?
V: Läpparna, dom ser inte likadana ut
E: Jag är inte kär i någon som du är

 

15. Hur vet du att mamma älskar dig?
V: För att jag är ditt barn. För att jag är bäst i ditt liv... ja, dom andra två också då
E: Det vet jag ju bara

 

16. Vad är mamma favoritställe/plats att vara på?
V: Grekland kanske, eller Finland. Du gillar att fara bort.
E: Är nog köket eller vardagsrummet

 

 

 

Underbara barn! Eller hur? Har du barn så kanske detta kan vara roligt för dig med :)

Att somna vid din sida!

Inlägget publicerades den 2016-10-20 kl: 12:16:00
Kategori Dagboken, Min man ♥, 0 kommentarer

Tänk att man fortfarande efter snart 10 år kan känna den där känslan av att man verkligen är KÄR i varandra. Sådär så de pirrar i magen när man tittar på den man älskar. Ni vet, när man känner att man just i denna stund inte vill vara någon annanstan i hela världen än just där man är. Tillsammans med honom eller henne!

 

 

Ja.. Visst känns de som att detta stämmer. Jag somnar alltid lättare, eller åtminstone skönare när jag vet att jag har min stora kärlek vid min sida. Jag somnar med en tryggare känsla när jag hör honom snarka bredvid mig.

 

Jag känner en värme spridas utifrån och in i kroppen när han lägger sin varma kropp mot min. Jag känner mig till freds och välmående när han sover djupt och plötsligt kryper närmare mig och lägger sin arm runt min midja.

 

När jag somnar före honom och börjar drömma hemska mardrömmar om saker som jag tvingats gå igenom i mitt liv, då skyddar han mig från de onda som dessa drömmar orsakar mitt mående, genom att bara komma och väcka mig försiktigt och fråga om jag drömmer mardrömmar. Vi ligger vaken med varandra en stund och pratar om allt annat än jobbiga saker, så jag kan somna om med större chans att slippa fortsätta drömma om de saker som skadat mig i livet.

 

När man sedan vaknar på morgonen och han säger "älskling kom.." och sträcker ut sin arm för att jag ska få lägga huvudet i hans famn, då startar en ny dag med enormt fina förutsättningar för att må bra.

 

Lennart Tallhed, jag älskar dig! Med dig vid min sida så kan jag både somna, vakna och leva i ro, trygghet och lycka. Tack för att du förgyller min tillvaro och stärker min själ! Du är min starkaste stjärna, min klaraste sol, min blåaste himmel och min vackraste blomma.

 

Du och jag! För all evighet gubben!

 

Min älskade vän, Sofi!

Inlägget publicerades den 2016-09-21 kl: 00:25:00
Kategori Dagboken, 2 kommentarer

Min fina och fantastiska vän! Tänk att vi känt varandra i 10 år redan. De är många helt fantastiska år tillsammans med en högt älskad vän som dig! Jag är så glad att du finns här för mig, och jag är så glad för att jag får finnas där för dig. Vår vänskap är oersättlig, den är stark! Med dig har jag gråtit i både glädje och sorg, med dig har jag skrattat så jag haft ont i magen. Vi har delat så mycket ihop. Vi har skapat fantastiska minnen. I vilken situation vi än befinner oss i, i livet, så vet vi båda två att vi inte går igenom det ensam. För att allting som drabbar dig, de drabbar mig! Allting vi går igenom är vi två om, och går igenom tillsammans.

Sofi, jag älskar dig Så otroligt mycket och jag är så glad för allt du ger mig. Jag är glad att jag alltid har dig här. Vi har aldrig bråkat, aldrig ledsnat. Vi har aldrig tvivlat på varandra och vi vet båda två att vi alltid kommer att vara vänner!

Du är en del av mig som ingen kan ta ifrån oss. Du har en plats i mitt hjärta som ingen kan tränga sig in på. Till den platsen finns det en nyckel som enbart du bär! Du är som en syster för mig och du ska veta att jag är så glad för det.

Nu har du förgyllt min tillvaro i 10 år, och de är 10 år av ren tacksamhet och kärlek. 10 år av en livslång vänskap. Var du är går, vad du än gör och vad du än är, så kommer jag alltid, ALLTID, att finnas där precis bredvid dig. I alla situationer där du behöver en extra dos av styrka, glädje, mod eller vad de än må vara, då ska du veta att jag finns här för att ge dig de.

Det enda som skulle vara bättre vad de gäller dig, de är om 10 år istället hade varit hela livet. All de år av vårat liv då vi inte kände varandra, de är år som vi hade kunna uppleva vid varandras sida.

Från dag ett när vi träffades så har vi varit oskiljaktiga.

Det finns många jag inte vill leva utan, men få som jag inte kan leva utan. Du är en av dom som jag inte kan leva utan, för att du är en av dom som gör att varje andetag som jag tar känns lättare. Du är en av dom som alltid finns i luften runt omkring mig. En av dom som ger syre till min själ. Tack för 10 fantastiska år av vänskap, och tack på förhand för att vi ska få så många fler år att skapa minnen av.

Man ska alltid leva här och nu, och man ska alltid veta att livet är en oklar och oförutsedd resa. Veta att livet inte är för evigt och att de enda vi vet är att vi lever just nu.. Därför ska man komma ihåg att uppskatta de man har, i både ord och handling, medans man vet att man kan göra det, och med de sagt så vill jag säga att jag älskar dig och uppskattar dig så sjukt mycket! Även om livets väg är oförutsägbar så vet jag så mycket som att jag varje dag av mitt liv, vill ha dig som en del av det! Jag kommer ALDRIG låta dig glida mig ur armarna. Tack för att du är min vän! För att du är just du, bara du och ingen annan!

 

Den speciella kramen!

Inlägget publicerades den 2016-09-20 kl: 23:55:00
Kategori Dagboken, Min man ♥, 0 kommentarer

Finns nog ingen kram i världen som kan kännas på samma sätt som den kramen man får av sin man. Ni vet den där kramen när han sticker in händerna under tröjan för att inget ska få vara emellan oss. Den där kramen som får en att känna hur viktig man är för honom, hur viktig vi är för varandra.

 

Den där kramen som är sådär extra varm och laddad av äkta kärlek. Den där kramen som kan ta bort allt mörker i världen för en stund. Den där varma kramen som säger "jag älskar dig! Just dig och bara dig". Den där kramen som får allt annat att försvinna, och de enda man kan se och känna är varandra.. Här och nu! Vi två!

 

Fyfan vad jag älskar dig Lennart.. Du är är den finaste, goaste och mest fantastiska man en kvinna kan önska. Jag tycker synd om dom som aldrig får uppleva den värme som man bara kan känna när man hittar just rätt person att kunna ge den. Du är svaret på vad kärleken mellan två personer är. Tack för att du förgyller mitt liv!