www.idatallhed.se - Angel Wing Heart

Whitening tandkräm som (hör och häpna) faktiskt fungerar!

Inlägget publicerades den 2017-03-24 kl: 14:53:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Jag har under en tid sett olika inlägg från användare till en speciell tandkräm som heter ap24. De flesta skriver om effekten den har för att återställa tänderna till dess naturliga nyans. Då jag läst så mycket bra om den så tyckte jag att de var dags att på riktigt få prova den! Jag har hittills aldrig upplevt att en tandkräm på riktigt har gett mig ett synbart resultat just på den fronten.
 
Men trots det så drogs min tanke till denna tandkräm, om och i  igen, så jag bestämde mig för att jag helt enkelt vill se om den faktiskt är nå bättre än vilken annan tandkräm som helst. Jag valde då att kontakta en helt fantastisk människa vid namn: Christian schönefeldt på Life of Schön, och frågade om han var intresserad av att sponsra mig med en tub av tandkrämen i utbyte mot att jag delar med mig till er om upplevelsen och mina personliga åsikter. Utan desto större förväntningar om dess effekt så fick jag i alla fall hem en tub för att få testa den "tillsammans med er", och redan efter TRE DAGAR så fick jag synbart effekt av tandkrämen vad gäller nyansen på tänderna. Förvånansvärt, men sant! De fläckar som jag hade på tänderna innan har redan avtagit och jag kan deffentivt rekommendera er att prova den! Den må vara dyr i jämförelse med andra tandkrämer, men det är helt klart värt pengarna.
 
Tandkrämens smak är mild, men bevarar verkligen den där känslan av att vara fräsch i munnen. Personligen så gillar jag tandkrämen som har en starkare smak egentligen, det får en på något sätt att känna sig ren i munnen längre tid. Men trots att denna tandkräm är mild i smaken så känns munnen ren längre.. Dessutom känner jag på baksidan av mina tänder att som känns renare och slätare, vilket tyder på att plack och sådant faktiskt börjar avta.
 
Jag tog bild på mina tänder dra för dag och tänkte dela med mig åt er av bilder på hur de såg ut dom första tre dagarna. Lägg märke till att fläckarna på bild 1 inte längre finns kvar på bild 3.
 
Jag är sjukt imponerad av denna tandkräm och den levererade resultat som är lång över förväntan. Kommer deffentivt att fortsätta använda denna. När tuben är slut kommer jag att visa er bild på mina tänder vid första användning, samt en bild på hur de ser ut efter att ha använt färdigt den första tuben, så nu tydligare kan få en helhetsbild av reultatet.

 


Vill ni också köpa tandkrämen eller komma i kontakt med Christian så kan ni besöka hans facebooksida! Och >>HÄR<< kan ni läsa mer om tandkrämen! Ser fram emot att fortsätta se resultatet förändras. Viktigt att poengtera är dock att INGEN tandkräm kan bleka dina tänder till en ljusare nyans än de som du i grunden har. För att bleka mer så behöver man göra tandblekning. Men denna tandkräm ger verkligen effekt vad gäller att återställa tändernas naturliga färg! Älskar den och är sjukt imponerad av dess resultat. Mer än jag någonsin kunnat förvänta mig en tandkräm! För första gången så kände jag att "whitening" i tandkrämens beskrivning faktiskt också gör sig till känna annat än som falsk text på en tub!

Lovar fler bilder senare! 

Eftertanke och Omtanke: på burk!

Inlägget publicerades den 2017-03-20 kl: 15:04:00
Kategori Dagboken, Pyssel & Inspirtion, 0 kommentarer
Nu har jag suttit och pysslat ihop en gåva till min mamma (kom på idén själv), bara för att hon är den bästa i världen! Tanken är att hon varje dag ska dra en lapp från en burk. I burken finns lappar för varje dag, en hel månad. På dessa lappar har jag skrivit blandade saker som ska generera i att skapa tankar hos henne som omvandlas till positiva effekter och tankar. Jag vill med dessa lappar ge henne möjlighet att tänka mer på sig själv och sitt eget värde..
 
..på lapparna finns frågor om livet, hennes känslor och med henne i fokus, de finns citat, det finns uppgifter hon ska göra för att stärka sitt medvetande om hur fantastisk hon är och det finns små tankar och korta brev om hur mycket hon betyder för mig och andra!
 
Jag hoppas hon kommer att få en helt underbar månad som kan öka hennes positiva
egenskaper och som kan stärka henne lite extra 

Från himlen till helvetet; tur och retur!

Inlägget publicerades den 2017-03-14 kl: 10:53:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer

Vi är många här i världen som upplevt traumatiska saker som man inte ens önskar sin värsta fiende. Vi är många som bär på vår börda i tysthet.. Men ibland så kan faktiskt de värsta man själv har upplevt omvandlas till styrkor på olika sätt. Styrkan att förstå andra på ett djupare plan, styrkan att bättre kunna hjälpa någon annan som upplevt liknande saker, med hjälp av sin egen erfarenhet. Och kanske finns de andra som kan känna ett stöd i att bara få bekräftat att fler också fått möta motgångar som kan kännas ohanterliga?

Ibland så drabbas man av saker som man kanske inte kan påverka, ibland så leder den ena motgången till en annan. Kanske leder ens lidande av trauman till att man hamnar snett i samhället, att man känner sig hjälplös. Kanske hamnar man i fel umgänge och tvingas uppleva ännu fler motgångar efter det?



Det finns en tjej som heter Emma. Hon är en av dessa personer. En av dom som mötte motgångar som i sin tur tog henne vidare mot nästa motgång. Droger, misshandel, destruktiva relationer, övergrepp och ordagrant: TORTYR!



Men de kom en dag när saker började ljusna. Hon tog sig ur motgångarna levande. Idag är hon omringad av kärlek från både sina två barn och sin nyfunna festman. Egentligen är inte mannen nyfunnen, dom är barndomsvänner som efter lång tid möttes på nytt, med nya syner på livet, med större livserfarenheter och självkännedom.. Och framförllat med nya ögon för varandra. En blomstrande vänskap väcktes till liv men med en djupare känsla och spirande kärlek.



Nyförlovad med sina drömmars man, och med sina två barn (vars biologiska far inte finns med i bilden) så har Emma samlat styrkan att komma ut med sin livshistoria och sin dröm om att få dela den tillsammans med er i sin egen självbiografi. En bok om hur en liten tjej växter upp i den perfekta familjen, men trots det hamnade i destruktivitet och en värld som ingen önskar sig. Men vad gick egentligen snett? Vad hände?



För att Emma ska kunna nå sin dröm och då ge ut sin självbiografi, som ni sen också kommer kunna köpa, så kommer hon behöva totalt 50.000kr



Genom att hjälpa henne med ett bidrag, litet som stort, så hjälper ni även andra som sedan kommer kunna finna sin väg till styrkan, genom Emmas berättelse om livet som åkt en bergodalbana från himlen till helvetet i retur. Från lycka till misär, och tillbaka till blomstrande lycka igen.



På Emmas egen facebook-grupp kan ni följa hennes väg mot drömmen och steg för steg få se hur boken växer fram med hjälp av era bidrag! Där redogör hon för er med jämna mellanrum hur mycket pengar hon fått in hittills, hur mycket som saknas och lite allt möjlig som rör hennes livsresa. På hennes sida kan ni även finna ett litet utdrag ur de som hittills skrivits på boken om hennes liv. Och tro mig.. Man vill bara läsa mer!



Bidrag i valfri summa kan ni swisha till henne på nummer: 0733769448
Eller föra över till hennes konto med kontonummer: 8313-9. 983 477 666-9



Vill ni på annat sätt komma i kontakt med denna fantastiska och inspirerande tjej så går de även bra att skriva till henne på --> hennes facebook <-- eller i --> hennes grupp <-- eller i ett mejl till: hayatiii@live.se



Har du inte råd att bidra alls?
Ja då kanske du kan hjälpa till på annat sätt, till exempel genom att:
* Dela detta inlägg
* Dela hennes grupp
* Dela inlägget hon skrivit själv på sin facebook.

Då får fler möjlighet att se detta och på så sätt bidrar du till att flera andra kan bidra och att vi snabbare kan få läsa denna fantastiska självbiografi.



All heder till dig, Emma! Tack för ditt mod att dela med dig av ditt liv och bidra till att andra kan finna stöd i dig. Jag har följt dig på Facebook när du haft livesändningar och sånt.. En mer inspirerande människa har jag sällan skådat! Så mån om andra också. Inte bara dina egna nära och kära, utan om alla människor som du inte känner också! Fortsätt bekämpa ondskan i världen med kärlek.. "Mer Emma åt folket" skulle vara just de vaccinet som skulle behövas som botemedel för hat 

 

Teaser / Smakprov 1 från boken:
Själv vet jag inte vad jag känner annat än att jag är stolt över dem. Stolt över mina föräldrar som verkar för att jag och storasyrran ska ha det så bra som möjligt. De tar oss ofta med till kyrkan, inte för att de är religiösa utöver det vanliga, bara det att mamma och pappa gillar atmosfären i kyrkan. Lugnet. Att sitta där och lyssna till prästens predikan. ”Det är som balsam för själen”, som de brukar 
uttrycka sig. 
Den perfekta familjen. 
Jag lever i den perfekta familjen. 
Jag måste bara vara lycklig.
Trots att jag bara är sex år gammal …

Teaser / Smakprov 2 från boken:
Sen kommer slaget mot magen, jag faller ihop på marken. En efter en börjar de sparka på mig där jag ligger. 
”Snälla sluta”, kvider jag. Det gör ont. Åtta tjejer som står i en ring runt mig. De hoppar på mig, drar mig i håret. Sparkar mig i sidan. 
I en springa mellan två tjejers ben ser jag Veronica. Och Julia. 
”Kom Julia, vi drar”, hör jag henne säga. 
Mina kompisar. 
De tänker inte hjälpa mig.

Collateral beauty!

Inlägget publicerades den 2017-02-26 kl: 23:01:00
Kategori Dagboken, Film, TV, Serier - Betyg, 0 kommentarer

Måste bara få tipsa om filmen --> Collateral beauty <-- som jag just såg med min älskade make!
Riktigt bra tycker jag. Det handlar om sorgen efter en stor förlust! Att ta sig vidare..
Jag vill även varna för att den är tårframkallande!

"En man som mist sin dotter bearbetar sorgen i form av brev som han sänder till tre abstrakta mottagare. Men vad händer när Döden, Tiden och Kärleken dyker upp för att konkret besvara hans anklagelser?"

 

 

En vacker ängel för mina änglar!

Inlägget publicerades den 2017-02-25 kl: 23:54:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
Måste bara få visa denna.. Kan inte sluta titta på, och beundra, denna fatastiskt vackra betongängel som jag fick i present av min mamma idag! Jag har förlorat många nära och kära och tänder alltid ljus hemma för dom, och med denna vackra ängel så har jag en vacker och samlad plats för att tända dessa ljus och låta ängeln lysa upp! helt underbar...
 
Hon vet verkligen vad jag gillar min mamma! Nu blir det, om möjligt, ännu mer stämningsfullt att tända ljus för dom jag saknar och älskar! Det är en fantastisk känsla att tända dessa ljus och samtidigt känna värmen från sina förlorade vänner och familjemedlemmar som fått lämna jordelivet. Varje gång jag ser mina ljus lysa intill denna ängel så kommer jag påminnas om att lågorna på ljusen dansar för att visa mig att våra minnen från deras tid på jorden alltid kommer att dansa i mina tankar!
 
Till alla mina änglar i himlen; tack för att ni var en del av mitt liv, för att ni alltid kommer att vara det och för att ni väntar på mig i nangiala! Varje dag som går är inte en dag längre ifrån den tiden vi hade tillsammans, de är en dag närmare den dagen vi ses igen. En dag närmare den dagen som jag får dansa som en låga på ett vackert brinnande ljus tillsammans med er!
 
(Denna ängel är köpt på Betongflickorna)

"If tears could build a stairway
and memories build a lane,
I'd walk right up to heaven
and bring you home again"

Att först bli mobbad, och sedan se någon annan mobbas! :(

Inlägget publicerades den 2017-02-17 kl: 12:51:00
Kategori Dagboken, 1 kommentarer
I dagens samhälle, likt hur de förmodligen i stort sett alltid varit, så ansträngde sig många hårt för att vara populär. Man strävar efter en osund och orimlig perfektionism. Om man är omtyckt av andra så mår man bra, man drabbas inte av motgångar som mobbning eller trakasserier.. Det är i alla fall vad man tror när man vilt förtvivlat strävar efter något man egentligen aldrig kan bli: perfekt!

Jag har inte varit opopulär i skolan, tvärt om skulle jag nog vilja påstå! Men har jag varit skonad från smärtan av mobbning för det? Nej!

Idag är jag vuxen och är omgiven av nära och kära som har barn i skolan, jag är omgiven av det giftet som så många drabbas av; Mobbning! Jag tvingas stå bredvid och se hur någon annan förstörs av de som pågår i skolan, jag tvingas kämpa för att få någon att förstå sitt eget värde. Att se hur andra tvingas kämpa för att ens orka vara i skolan, eller att höra någon annan uttrycka att de värsta med att vara i skolan är att man måste ha rast, de har fått mig att minnas hur man själv kunde känna. Inget barn ska behöva se rasten som de värsta med skolan! Ett barn ska kunna längta till rasten för att få vara med sina vänner.

När jag gick i årskurs 6 så drabbades jag av trakasserier, trots att jag till synes var omtyckt. Och med det vill jag försöka lyfta fram att inte ens den till synes populära tjejen behöver ha de så mycket lättare än den till synes töntiga tjejen. Lyfta fram att dem där strävan efter att vara cool, snygg, smal eller rolig är förgäves! för i slutänden så är det inte hur andra ser på dig som räknas för att du ska må bra, de är synen man har på sig själv. Men när man får kämpa varje dag för att inte visa hur man mår av andras handlingar, då är de svårt att hitta kärleken man har till sig själv inom sig.

Jag var 12 år gammal när mina så kallade vänner bestämde sig för att putta ut mig från omklädningsrummet ut på skolgården helt naken. Alla som hade rast samlades i flockar runt omkring mig och min dåvarande kille var den som kom för att hjälpa mig. Killarna i skolan tyckte sig också se friheten att plötsligt "snubbla" och ta emot sig mot mig och givetvis mina bröst. Dom hittade många lama ursäkter till att deras händer hamnade där. Folk drog ner mina byxor i korridoren och mina tjejkompisar låste in mig på ett utedass i 3 timmar under en klassfest som var hos en av mina vänner..

..Men dom som egentligen var mest drivande till den pågående mobbningen, de var alla lärare som såg, hörde och visste vad som pågick. Alla lärare som man pratade med men som såg saken som något helt naturligt. Man fick höra saker som att "tjejerna är ju avundsjuk på dig, de är därför dom puttar ut dig naken", "killarna tycker ju om dig, dom är kär i dig, se de som en komplimang".. Jaha, så de var alltså normalt att folk skulle få ta på ens kropp utan mitt medgivande, bara för att jag var söt eller omtyckt? Vilken kärlek eller beundran gör sexuella trakasserier eller hatiska ord till något fint undrar jag då? Hur kan man som vuxen bara förminska en sådan allvarlig situation?

killen med en alkoholiserad förälder var ett så kallat "damp-barn" för att hans ångest på grund av sin situation i hemmet tillät honom att vara lite stökig och uppmärksamhetstörstig på skolan. Tjejen med mycket smink och annolunda kläder var en hora för att hon såg ut så. Tjejen som var väldigt smal hade så klart anorexia, och killen med övervikt var äcklig. Personen med bra betyg var en tönt och den som tjuvrökte bakom skolan var cool. Den som ansågs vara populär blev objektifierad och den som var tystlåten var konstig och ett psykfall.. Så hur vi än ses i andras ögon så tycks det finnas själ till att göra varandra illa.

När jag sedan gick i årskurs åtta så berättade jag till min syster vad som händer varje dag i skolan, för ingen lärare eller vuxen hade i överhuvudtaget brytt sig om att kontakta min mamma, trots att om var väl medveten om allt som hände. Jag berättade för min syster hur folk var och varannan dag ser mina bröst som något att ta på, kommentera eller titta på. Hur jag var och varannan dag fick byxor nerdragna och hur de fick mig att må. Även om jag inte var utstött, så var jag utsatt!

Min syster fick nog av situationen och for till min skola under lunchen. ALLA var i matsalen den dagen eftersom det var palt till lunch, de uppskattades ju av i stort sett alla. Min syster slet tag i min lärare och de mest drivande personerna i dessa trakasserier. Hon gjorde klart för dom att om detta inte slutade så skulle hon personligen se till att dom själv fick sina byxor nerdragna. Hon skällde ut min lärare och uppmanade henne att göra sitt "förbannade jobb".
 
Efter den dagen så var jag mer eller mindre skonad från alla dessa saker. Min syster kom att bli den största förebilden av dem alla. Men nu befinner jag mig i ett stadie av mitt liv där jag tvingas se någon annan utstå mobbning, jag ser hur unga tjejer och killar gör allt för att bli sedd som "populär och omtyckt" helt omedvetna om att man ALDRIG NÅGONSIN kan gå fri från att möta motgångar.

Föräldrar borde intressera sig mer för hur barnen har de på skolan, borde inte nöja sig med att barnen kort och gott säger "det är bra".. För att sanningen är att just den korta meningen; "Det är bra", är något man gärna säger för att samtidigt försöka intala sig själv om att det är så de är.

Lärare borde ta sina elever på allvar, borde agera för minsta lilla situation. Lärare borde visa tydligt att det ALDRIG är okej att någon annan förminskar den man är. För att trots allt så är skoltiden i stort sett 50% av hur man spenderar sin tid när man växer upp. Det är där man bygger grunden för vem man blir och hur man ser på sig själv. Lärare och andra vuxna på skolan ska vara som ens extra förälder, den som lär en rätt och fel under tiden man är i skolan. Den som lär en att värna om dom man har omkring sig.

Att behöva se att någon man älskar drabbas av mobbning nu, och att kämpa för att bevara denna persons självbild, medans andra kämpar för att rasera den; Det är fruktansvärt! Vad kompisar säger och vad som sker i skolan är faktiskt av stor betydelse i den åldern, och det är lärarnas skyldighet att göra allt dom kan för att förhindra trakasserier i skolan, dom ska lyssna, ta på allvar och inte förminska de den drabbade känner - för det är att förminska den drabbade personen!

Den som mobbar andra mår kanske inte så bra heller, men i detta fall så ligger mitt lidande hos den som drabbas! ingen annan ska behöva drabbas av andras missnöje.

 

Vila i frid..

Inlägget publicerades den 2017-02-12 kl: 14:29:00
Kategori Dagboken, Ida Tallhed sjunger..., 0 kommentarer
Som ni kunde läsa i mitt förra inägg på bloggen, så skrev jag för en tid sedan en egen version av låten Hallelujah, och efter all respons och feedback på min egen tolkning av låten, så kändes detta dom den största äran av dem alla.. Jag fick frågan om att komma på begravningen och framföra min låt, och en låt till, åt de drabbade i olyckan i Gällivare. Det var tungt men så fint på samma gång. All kärlek till er anhöriga. Varma kramar!  Sov i ro 




Vet inte hur jag ska kunna tacka er..

Inlägget publicerades den 2017-01-13 kl: 17:31:00
Kategori Dagboken, Ida Tallhed sjunger..., 0 kommentarer
Oj vad jag känner att jag glömmer bort min blogg.. Men nu känns det som att det är på plats med en uppdatering! Den senaste veckan har verkligen varit den galnaste någonsin tror jag. Allt började med att det var en tragisk olycka i Gällivare på nyår. Fyra personer omkom, och blan dessa även en 3 årig pojke. Detta fick mig till att känna så oerhört mycket med alla sörjande, så jag satte mig ner, skrev en text, sjöng och spelade in min egen verssion av Hallelujah. Jag samlade mitt mod och la upp den på min facebook, trots att jag gråter när jag sjunger så att sången där av är lite svajig.. Jag vakde att lägga den på min facebook för att jag själv har släkt och vänner i Gällivare. Min förhoppning var att någon kanske känner de anhöriga i denna tragiska olycka, så min låt kunde förmedlas till dom som ett stöd i deras fruktansvärda sorg..

Det jag där emot inte hade räknat med, de var att min låt skulla komma att bli viral och spridas snabbare än ett virus.. Efter sex timmar hade låten redan delats 1000 gånger och setts betydligt fler gånger än så av olika människor. Det haglade in meddelanden och samtal från folk som hade berörts så enormt av min låt.

Jag kände mig helt chockerad och kunde inte riktigt förstå att det skulle bli så uppskattat av så många! Svårt att ta in.. Jag har fått meddelanden där det står saker som att jag är en "lyckans ängel i sorgen", "du sätter ord på det som hela sverige, eller alla som någonsin upplevt sorg känner", "Det här är de vackraste jag hört", "Du är en underbar människa med den finaste själ" ... Förstår ni vilka komplimanger det är? Jag har så djupt berörd och tagen av all respons som jag fått, och helt rligt så vet jag inte riktigt var jag ska stoppa alla fina ord om mig. Svårt att ta in att detta faktiskt händer.

Jag har fått en enorm boost i både självförtroende och i mitt sätt att våga lita på att det jag gör faktiskt är bra, speciellt med tanke på att det jag gjorde tydligt har berört så många trots att min sånginsats inte var något viare med tanke på känslan jag bar när jag skulle förmedla den.



Efter några dagar valde jag att lägga upp låten på youtube också eftersom det efterfrågades. och nu har den även därifrån hunnit delats massor av gånger och har visats över 80.000 gånger. Jag kan inte förstå att detta händer. Dessutom klättrae min låt upp på listan som det fjärde mest populära klippet på youtube! helt galet... <3

Det har utöver det skrivits om mig i tidningar runt om i landet. Ja, bland annat på PT (där det även utsetts till veckans mest lästa artikel), på uppskattat, på viralking, newsner, NSD och även Expressen som enligt mig är dom som gjort de bästa inslaget och som faktiskt skrivit mest info om hur jag ser på saken, mina tankar och känslor..

Jag vill bara få tacka er alla för erat djupaste engagemang, era enormt fina ord och erat fantastiska stöd i min känsla av att hitta modet att dela med mig av fler låtar till er! Det betyder mycket för mig.. Jag uppskattar verkligen era fina ord så otroligt mycket.. och det har lyft mig och min självkänslaoch mitt självförtroende så oerhört mycket. Vet inte hur jag ska kunna tacka er!

Och till er anhöriga: Jag beklagar verkligen er sorg, från djupet av mitt hjärta! Och tusen tack för att även ni tog er tid att skriva till mig och tacka för låten som berört er och gett er stöd i er sorg just nu. Det var det som var målet och därför var det också den finaste bekräftelsen jag kunde få! <3 Jag sänder er all kärlek och styrka för att ni ska klara av detta!






Extremt bra minne!

Inlägget publicerades den 2016-12-12 kl: 20:01:03
Kategori Dagboken, 3 kommentarer
Hela mitt liv så har folk runt omkring mig häpnats av mitt ovanligt detaljrika minne. Jag minns saker tydligt och klart från de att jag i vissa fall bara var knappt 2 år gammal. Jag kan minnas konversationer i detalj och jag minns gamla telefonnummer till vänner jag hade i 7 års ålder. Jag minns exakt vad både jag och min man hade på oss vid första tillfället vi hade skulle komma att ha sex. Jag minns i detalj hur det gick till och vad vi gjorde.. Men att minnas saker som gårdagens middag, de är svårare. Eller att minnas saker man måste komma ihåg att göra, de går också sämre. Undrar om just detta med minnet kan ha med adhd att göra? Verkar som att många med diagnosen delar just detta.
 
Att ha ett minne där man i detalj ser bilder i huvudet av saker man upplevt, de är inte alltid en fördel. För att tyvärr så minns jag även saker som gjort mig illa alldeles för bra och tydligt.
 
Jag minns ofta exakt vad jag gjort när jag ser en gammal bild. Eller minns exakt hur jag mådde och kände mig vid tillfället när bilden togs. Kan minnas vad jag tänkte eller vad jag gick igenom i mig själv just där och då. Minns du också saker så tydligt om du ser en bild av dig själv? En selfie du tagit för, låt oss säga kanske, 10-12 år sedan?
 
 
Här har ni 4 bilder som jag minns exakt när de togs och hur jag kände mig just där och då.. På bilderna är jag 14, 15, 16 och 17 år gammal. Ska berätta lite mer om bilderna i ett senare inlägg! Men berätta för mig, har ni också sjukt bra minne? :)

Fira jul i en husvagn..

Inlägget publicerades den 2016-12-12 kl: 11:47:00
Kategori Dagboken, 0 kommentarer
..vore drömmen!
 
Tänka sig att de bara är två veckor fram till jul nu! Lite ofattbart måste jag säga. De känns som att detta vintermörker börjar vara dystert nu. Även om jag njuter av de där myspysiga som juletider medför..
 
Men jag måste ju erkänna att denna kyla, snö och mörka tid får mig att längta desto mer efter att nån gång kunna uppfylla min och min mans dröm om husvagnslivet! Tänk er så mysigt att i just denna tidpunkt på året kunna sätta sig i en mysig husvagn på en fin plats någonstans. Ägna några dagar ute i naturen. Grilla, pimpla, mysa, spela spel i den värmande vagnen som är mysigt pyntad med en bordsjulgran och små julstjärnor. Dricka varm choklad, äta lussebullar och bara njuta av livet.
 
Jag hade med glädje kunnat fira jul i en husvagn. Om inte Lennarts barn var hos oss, så ensam.. Bara han, jag och vår älskade hund!
 
Bara bilden jag får i huvudet av hur mysigt vi hade haft, gör att en enorm värme sprids genom både kropp själ. Känns så fridfullt och underbart!
 
Än så länge är detta bara en dröm, men den dag, då ska den bli sann!
 
Jag skulle nöja mig med en liten husvagn. Behöver absolut inte vara stor alls. Kanske en sån som på bilden här? Eller någon annan av dom som finns på husvagnsreserven :)
 
 
Har du husvagn, eller har du vuxit upp i en familj som varit mycket i naturen, campat, fiskat och sånt?
 
 

Dagens sanning!

Inlägget publicerades den 2016-12-08 kl: 11:26:00
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, 0 kommentarer
 

..Haha..

Inlägget publicerades den 2016-12-07 kl: 21:36:46
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, Tindra och Bamse, 0 kommentarer
 

Min älskade Tindra!

Inlägget publicerades den 2016-12-04 kl: 11:41:02
Kategori Dagboken, Dagens sanning!, Tindra och Bamse, 1 kommentarer
 

Tindra <3

Inlägget publicerades den 2016-11-11 kl: 22:13:00
Kategori Dagboken, Tindra och Bamse, 1 kommentarer
Min älskade tant. Snart blir hon 10 år gammal..
Tiden går för fort, önskar att tiden stod still ett tag!
Jag älskar henne såååå jävla mycket.
Och visst är hon väl vacker?
 
Frisk, busig och glad. Och inte att förglömma:
världens mest kärleksfulla goding!
 
 

Man blir så glad...

Inlägget publicerades den 2016-11-11 kl: 22:05:21
Kategori Dagboken, Min man ♥, 0 kommentarer
Man blir så varm i hjärta och själ när mannen kommer hem och spontant överraskar med en fin bucket innehållande 20 vackra rosor! Han är så underbar och fantastisk min käraste prins.. 
 
Snart har vi delat 10 år av vårat liv tillsammans och det är dom mest fantastiska 10 åren av mitt liv. Vi har vuxit i oss själva och med varandra, vi har delat goda och dåliga stunder ihop. Gråtit, stöttat, skrattat, varit griniga och älskar varandra i nöd och lust.. Precis allt de vi sa "Ja" till i kyrkan den 17 augusti för lite mer än 8 år sedan!